Lördagen den åttonde maj 2010, Kullavik. Vinden varierar mellan åtta och tolv sekundmeter och det är frånlandsvind. Sex grader varmt vatten och fyra graders lufttemperatur samt regn. En perfekt dag för segling!

Någonstans utanför den svenska västkusten skulle årets upplaga av vårfyren avgöra, sjutiofem minuters blöt undanvindsutsegling ut. Mina upplevelser av denna dag skulle inte vara likt vad någon någonsin kunde föreställa sig . För mig började det redan innan första start, på första provkryssen. Jag skotar hem storseglet och jag hör en smäll från den främre delen av båten, och tänker att det var säkert ingenting speciellt och fortsätter.  

Det är kyligt och det har precis börjat regna, saltvattnet svider lite i ögonen. Jag tänker att det är bäst att titta över båten innan jag skall starta, och börjar med att kolla bombulten eftersom jag vet att den ibland kan gänga upp sig. Till både min förvåning och förskräckelse upptäcker jag att klykan som håller fast bommen i masten är helt lös och bortbruten från masten. Jag inser snart att jag varken kan segla som det ser ut nu eller laga det ute till havs. Jag måste ha bogsering!

Efter ett långt tag kommer det åkandes en gummibåt av det större formatet. De kör nära mig för att prata. Jag får veta att de inte kan bogsera in mig nu eftersom de måste medverka vid starten, så jag måste vänta. För att jag inte skall driva till Danmark så skall jag ankra. Ombord på gummibåten finns en stor dragg med en lång tross bundet i. De ombord på motorbåten tänker ge mig ankaret så att jag själv ska få ankra. De kommer körande långsamt mot mig i den grova sjön. I fören på båten står en man och håller ut ankaret så jag skall nå det. De närmar sig långsamt. När de nästan är framme vid mig så slår föraren i backen på den stora gummibåten. Mannen med ankaret i famnen stuper då framlänges och gör en halv kullerbytta ner i det sexgradiga vattnet. Han får tag i min båt men tar sig inte upp. Och om jag skulle hjälpa honom skulle finnjollen välta över oss och kaoset skulle bli värre än vad det redan var.

Motorbåtsföraren tänkte hjälpa till och ta den badande herren till sin båt. Han kommer akterifrån för att hämta upp badpojken. Vågorna gör det besvärligt. När han är nära mig kommer en våg och slungar upp fören på motorbåten ovanpå min finnjolle. Det resulterar i att gummit på motorbåten slår emot min bom med sådan kraft att båten punkteras!

En större segelbåt, en express, har sett hela detta skådespel och seglar förbi och erbjuder hjälp. De ser att mannen i vattnet har problem att ta sig upp, och de skriker att de har badstege. Alla inser att det blir svårt att förflytta mannen i vattnet till expressen som då tagit sig till den punkade motorbåten. En besättningsman på expressen tar då ett djärvt skutt över till gummibåten för att assistera den ensamma föraren. Efter mycket om och men får de upp den nu nerkylda simmaren i båten. Genast slår de gasen i botten och åker in mot fastlandet för att få in badaren i värmen.

Nu står jag i båten, undrande vad som egentligen hände, med ett ankare i handen och frågar mig själv; hur skall jag nu komma in? Jag ankrar och sätter mig i båten och väntar på att någonting skall hända. Som sysselsättning så öser jag båten som har ganska mycket vatten i sig på grund av regnet och vågstänk. Mellan en halvtimme och en timme senare så kommer det en motorbåt och ska dra in mig. Det blir en kall och blöt bogsering på nittio minuter in.

När jag åter är i Kullavik så drar jag bara upp båten, släpper allt och går direkt in i värmen för att slippa det äckliga utomhuset.

//Erik Åberg

Nedan följer blandade bilder från Kullavik.

Foto: Ulf Bjureus

Ett stort tack till Christian Finnsgård för att vi fick bo i Lillstugan!